Bitter, varför finns stilen?

Det var bittert. Vad bitter du är. Bitter ironi. A bitter pill to swallow… och så vidare. Var kommer detta bittra från frågar vi oss. 

Talesätt och liknelser, ofta negativa, duggar tätt vad gäller ordet bitter. Kikar man på synonymer till bitter finner man exempelvis besk, skarp, sträv, hård, stickande och bitande vad gäller smak och hätsk, hatisk, förbittrad, ledsen, förgrämd, besviken, smärtsam och svår vad gäller känslan eller sinnestillståndet. Så det låter inte odelat positivt men nog är det ganska intressant, kul och gott om man istället tittar på bitter som smak i dryck och även som egen dryckesstil, på engelska ”Bitters”.

En stil som ställer krav

Bitter är ju absolut vad man kallar en ”aquired taste”. Man behöver helt enkelt lära sig att tycka om stilen. Det finns en anledning till att man som ung sällan älskar kaffe eller öl. Rent biologiskt reagerar vi som människor, eller i alla fall våra reptilhjärnor, nämligen tämligen negativt på just bittra smaker. Det beror på att vi är programmerade att inte äta bittra rötter, blommor och blad då dess bittra smak är en tydlig varningssignal att det man fått i munnen kan vara giftigt. Detta har haft stor betydelse historiskt för vår överlevnad. Coolt, eller hur?

Även för känsliga paletter

Men en bit tillbaka i tiden börjar vi bland annat använda humle för att ölen ska få längre hållbarhet och vi lakar ur örter i snapsen för att de skall hålla längre – och för att man således ska kunna använda sig av dess medicinska egenskaper. Vi vänjer oss vid smaken som resultat. I moderna tider har vi förfinat recepten och framställningsprocesserna och som följd finns det idag en hel del läcker och populär dryckjom i olika stilar med tydlig beska. Vi har kort sagt introducerat bittra smaker för vår känsliga palett och vi har lärt oss, nåja, vissa av oss i alla fall, att tycka om även de bittra egenskaperna i exempelvis Pors, Beska Droppar, öl av stilen APA och IPA, Campari och den trendande, ljuvligt orangea aperitivon Spritz. Utveckling!