Ett skepp kommer lastat med champagne

Det händer tyvärr att skepp förliser. Det händer också allt som oftast att de transporterat diverse varor, kanske har de till och med haft med sig dryckjom i form av vin och sprit. Det händer även i sällsynta fall att dessa skatter så småningom blir bärgade. Precis så är fallet med skeppet, eller skonaren, Jönköping som förliste 1916 i Ålands hav.

Jönköping var 20 meter lång och fullastad med Cognac, vin och Champagne och säkerligen en massa andra godsaker. Tyvärr nådde man aldrig slutdestinationen utan blev torpederade av en tysk ubåt och hamnade istället i mörkret och dyn på 64 meters djup. 

Dyrbar last

Galeasen var lastad med 44 lådor champagne, varav några lådor bärgades relativt omgående. Långt senare, 1997, bärgades mirakulöst nog ytterligare en del av champagnen i lasten! De första 24 såldes på auktion i London för, av förklarliga skäl, ohemula summor. Märket på den dyrbara och ålderstigna champagnen var Heidsieck & Co Monopole och årgången lär ha varit 1907. Flaskorna visade sig otroligt nog vara vid god vigör. Dessa återstående rara buteljerna såldes för astronomiska summor till diverse samlare och restauranger – bland annat ligger det några flaskor i ett akvarium på en herrgård ute i landet. Hit vallfärdar entusiaster för att få vara med när en av rariteterna ska öppnas under högtidliga former. 

Gynnsam miljö på havets botten

Hur är det då möjligt att dessa ädla droppar har klarat sig så länge på havsbotten? Visst är lagringsförhållandena fantastiska – det är helt stilla, det är mörkt och det är kallt. Men även om champagne som vin är extremt lagringsdugligt generellt så är det trots allt väldigt lång tid. Det känns ofattbart och nästan osannolikt att dessa flaskor skulle vara drickbara fortfarande? Men jodå, de flesta var ju faktiskt friska om än såklart extremt utvecklade och väsensskilda från det vin som ursprungligen buteljerades. Så är det ju med vin och ålder.

Detta beror naturligtvis som sagt på den optimala lagringen men det beror också på att på den tiden det begav sig så var många av de champagner som framställdes relativt söta. Vissa var till och med drypande dessertvinsöta och det är allmänt känt att socker konserverar. Så ihop med alla andra komponenter som ger lagringspotential – syran, koncentrationen och det faktum att vinet har lagrats på sin jästfällning under många år (den så kallade autolysen gör den också hållbar) så har vi här alltså en ytterligare variabel. Sötma. Simsalabim!

Hursomhelst är detta en spännande historia och för att hedra den så har man på champagnehuset tagit fram en champagne som ska påminna om just den man fann i vraket. Denna cuvée har lagrats ovanligt länge för att just reflektera stilen och man har också luskat ut hur druvsammansättningen såg ut, ungefär. Designen på etiketten ska även den associera till dessa anrika buteljer och ser extra patinerad och vacker ut. Den finns att beställa på Systembolaget och är otroligt prisvärd. Ett riktigt vrakfynd, om ni ursäktar, med en riktigt intressant story bakom!