Pinot noir - en lättviktare med pondus
Pinot noir. Denna enormt älskade men oerhört kluriga druva. Svårodlad och bångstyrig som få ger den vinbonden extremt stora utmaningar men rätt behandlad i vingård och vineri uppstår ren och skär magi. Denna besvärliga druva ger oss trots allt några av världens mest namnkunniga, lagringsdugliga och exklusiva viner.
Druvan är originell och ovanlig på många sätt. Till exempel odlas den företrädelsevis i svala klimat vilket är ovanligt för en blå druva. Den är också formidabel på att uttrycka det vi kallar ”terroir”. Terroir, ”känsla av ursprung”, innefattar många variabler men är enkelt uttryckt fenomenet att vinerna på druvan får olika uttryck beroende på växtplats, jordmån och klimatförutsättningar samt inte minst själva arbetet av vinmakaren i vineriet. Vid den så kallade vinifieringen sätter producenten, om det är tradition och detta eftersträvas, sin egen prägel och stil på slutresultatet.
Svårbegriplig eller helt underbar?
Kanske är den lite väl svårbegriplig ibland, pinot noir. Inte bara i vingården utan faktiskt även för oss konsumenter, i glaset. Druvans tunna skal ger visserligen inte så mycket färg och pigment men den levererar istället elegans i övermått. Vinerna på druvan aspirerar heller inte alls på att vara täta och fylliga vilket annars är en stil många konsumenter köper på autopilot idag. Istället visar pinot noir-viner oftast upp en skir kropp, stor finessrikedom och komplexitet samt en hel påfågelsstjärt av ljuvliga aromer. Vinerna är sällan mer än medelfylliga och med vacker genomskinlighet. Man ska dock absolut inte låta sig luras av pinot noir-vinernas väna utseende! Här bjuds hög syra och vinerna lider absolut ingen brist på varken struktur eller strävhet. Helt underbart!
Ingen käftsmäll önskas till svamptoasten!
Vi svenskar är glada för röda viner och dessa står för en hög procent av vinförsäljningen i vårt avlånga land. Vi söker oss dock oftast till viner av det fylligare slaget, till och med riktigt stadiga viner som är veritabla käftsmällar ibland. Och intet ont i detta. Men det ena utesluter ju inte det andra och viner med olika fyllighet passar till olika saker på tallriken. Viner som de vi ser på pinot noir har absolut en plats och en funktion. Till ost och chark är de underbara. Till svamptoast, tryffelpasta eller kantarellpizza är de ett måste. Och kycklingen, gåsen eller ankan får ett riktigt lyft matchade med pinot. Mindre vilt som vildsvin eller kanske ett klassiskt franskt recept på kaningryta med dijon i såsen skriker efter pinot noir. Även vegetariska anrättningar med örtiga inslag och kanske lite ost eller fetare sås är en superfin kombo.
Prova gärna en pinot noir från nya världen. Franska Bourgogne är druvans hemvist men vinerna härifrån är relativt sträva med en hel del syra och kanske inte det bästa instegsvinet om man är ”ny” på druvan. Nya Zeeland är till exempel ett ungt med fint vinland med bra förutsättningar och man har på kort tid blivit riktiga überproffs på druvan.
